Snart snart snart åker jag förbi mormor och morfars hus. Sitter på tåget till Jönköping efter häng med L och föreställning i Vara.
Regnet på fönstren och vyer över landskapet. Snö, blask, grushögar, lera gråbrun sörja, ändå terapeutiskt.
Enda sedan jag var liten har jag älskat att åka tåg och alltid kollar jag efter deras hus. För då känner jag mig hemma.
Nu ska vi dit och göra iordning för en ny fas i alla våras liv. Fasen vi alla visste skulle komma. De kan inte längre bo på övervåningen utan vi ska flytta ned sovrummet i vardagsrummet. Ut med det gamla pianot, trasa sönder och sängas ut och för att ge rum för den nya tiden
Bakom mig sitter någon och smackar tuggummi. Vill skrika! Härligt med tåg, ohärligt med människorna på tåget.
Nu är jag framme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar