onsdag 3 april 2013

Skorpan

I början av december fylldes jag av lycka, panik, stolthet, rädsla, stort pirr i hela kroppen och tanken "vad har vi gjort?!?!". Vettskrämd och alldeles alldeles toklycklig! Skorpans närvaro lyste på stickan, så så liten men som gav så stora känslor. Pluset lyste i neon. De flesta hade sagt blått men i mina ögon lös det. Och fyrverkerier på himlen.

Känslan att kissa på en pinne går inte förklara och det mesta är dimmigt från den där dagen i december och många dagar framåt.

Men nu står jag här med putande/tjock och bristande mage i vårvädret. Foglossning, huvudvärk, trötthet och illamående är mina ovänner men jag ger dem fingret.. fuck off!

Alla de där känslorna finns kvar och igår gick vi in i vecka 21. Och Skorpan gör sig påmind varje dag. Inte bara med allt det där onda utan med all hens (ursäkta alla hen-hatare) sprattlande, lyckan i S och O ögon över bäsen i mammas mage och över att få ett syskon och makens hand på magen- väntandes på att få ett sprattlande "hej".

Följer Skorpans utveckling på diverse appar. Alla säger de att "du som mamma mår säkerligen väldigt bra nu, inga krämpor och hallelulja och fan o hans moster". Pyttsan.

Bäsen:

"Nu väger fostret cirka 400 gram och är ungefär 27 centimeter långt från hjässa till häl. Ögonbryn och ögonlock är fullt utvecklade.

Barnet rör sig mycket fritt i fostervätskan, du kan känna sparkar långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet. Barnets första avföring bildas i tarmen. Sinnesorganen utvecklas i raskt takt och smaklökarna på tungan är färdiga".

Skorpan, vi längtar efter dig!

Bilden är från Thailand och magen gigantisk redan då, vecka 10.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar