Att leva i en storm

Egentligen skulle hela inlägget kunna handla om blåst. För ute stormar det och dörrarna slår och jag kan inte somna.
Jag skulle kunna avsluta inlägget med en bild på dagens frisyr, fångad av en stormvind skulle jag kalla den. Håret har stått på enda och jag har varit genomfrusen efter dagens blåst. Deppigt värre.

Så jag skiter i det.

Denna blåsiga dag;

Jag har varit på jobbet en stund och avslutat lite grejer. Nu behövs bara några timmars avslut sen kommer jag vara helledig till augusti.

Jag och O har snackat strategier kring våra pelargoner som vi satt från förra året. Heldöda misstänker vi men vi chansar på att de kommer till liv igen. Och en liten blomma har dykt upp så vi ser det som ett tecken.

O har blivit så himla rolig det sista. I februari och mars hade vi en dålig period och sexårstrotsen visade sig från sin sämsta sida. Ständig kamp med utbrott och upp-och-ned-humör. Lite schizo sådär. Men nu har allt vänt. Han visar fortfarande på sexårstrots men nu har det bästa ur perioden kommit fram. Från att aldrig ha velat kramas håller han sig nu så nära hela tiden, visar sådan kärlek för sin syster och har blivit så himla sprallig (kan ju inte sitta still och ibland blir jag tokig).  Tokunge deluxe ♥.

Idag har vi varit på simskolan och självklart var han tvungen att ta den svåra vägen till bilen genom alla buskar.

Nu ska jag omfamna stormen, se den i vitögat och och tänka på vilken fin dag jag haft i min snygga frisyr med min stormvind till son. Sen somna.