Värmland i mitt hjärta.

Idag för en vecka sedan.

Nyhemkommen från huset i Värmland. Det var stängning inför hösten/vintern av huset som spelar en stor roll i min barndom, som ger barndomen ett romatiskt skimmer. Nynnar "ack Värmeland du sköna, du härliga land", så starkt.

Skogen, ån som rinner bredvid, grannens tupp som galer, tiden som stannar, utedass, lugnet med stort L, turer i skogen på jakt efter svamp... 

Sen var barnen mycket trötta efter en fullspäckad vecka, så om vi laddade batterierna är väl lite tveksamt, men härligt var det. Ja det är svårt att kombinera alla intryck, fullt ös medvetslös, rutiner som faller samman med pigga allerta familjemedlemmar.

Men många fina stunder blev det, men det där romantiska är väl inte alltid där, det som man såg med sina ögon som barn. Nu längtar vi till våren då kan vi åka igen. Ack värmeland...

Jag hade med mig kameran med planer på en helg fylld med fotande. Tog två kort sen dog kameran (sååå jag ju)... Tur att maken har mobil, jag är fortfarande utan, så det blev några bildbevis.

Två barn som hjälper till att diska, men det är ju lite roligare att diska ute också.

 

 

"Jag ska bada!" och så blev det, två nakenfisar i inte allt för skönt vatten.