Jag är tillbaka till 80-talet. Lever för tillfället utan någon mobiltelefon (min iPhöne verkar ha gått i ide) och livet genom linsen har ofrivilligt förändrats. Jag trodde jag kände mig okej men att inte kunna fotografera vardagen lättillgängligt är lite som att förlora mig själv.
Annars är det så skönt att vara utan telefon och att ständigt vara beroende av en telefon, alltid vara nårbar och bara med ett fingerdrag få alla svar man vill ha, behöver inte ens tänka utan får svar på tre röda. Och det tar energi och tid från barnen, det är bara att vara ärlig för det gör det. Så det känns oerhört skönt och absolut supernyttigt, lever mer i nuet. Så det får 5 plus!
Men jag uttrycker mig med mina fotografier, och jag har ett stort behov av att uttrycka mig, och det börjar knaka inombords. Blogga utan bilder är som att måla med bara svart, så tills vidare får jag ta bilder med stora kameran men det betyder ju mindre skrivande här. Det blir 5 minus.
Så nu ska den lille in på lagning, får kösta vad det kösta vill. Tror dock det kan gå på försäkringen där jag lagade min mobil då jag tror det kan ha hänt något då.. hoppas hoppas, snålare person får du leta efter.
Ill be back...
Eftersom jag inte har några aktuella bilder får det blir på temat: tillbaka till 80-talet (fast det verkar lite 70-tal p.g.a mina hippies till föräldrar:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar