torsdag 11 oktober 2012

Lediga dagar

Ni vet hur livet passera revy. Timmar, dagar och veckor rullar på och jag står plötsligt bland virvlande höstlöv. Hur jag hamnade där har jag ingen aning om, minnet sviker mig men vad jag vet är: jag är trött.
 
Dagarna har  har fyllts av alldeles för mycket jobb, jobb, jobb. Lite eftertanke och för lite sömn. Ätandes och stillasittandes. Men även av massor av vackert. Upp och ned men nu är det dags att se uppåt. Som i en väckelserörelse, ska jag vara sektledaren.
 
Dagarna har förgyllts av:
Det underbara höstvädret (mest regn och blask, men nu ska jag vara positiva Anna ju).
 
Väldigt tidig anmälan till en kurs till våren.
 
En helg i fina fina Göteborg, på bröllop och ensamtid med maken. Och de sa ja, det är vackert.
 
Lediga dagar (mest vab dagar med trötta barn, men nu ska jag vara positiva Anna). För någon vecka sedan hade vi en sådan där ledig dag, och livet var så vackert. Små små detaljer, det gäller att ha öppna ögon och då är Livet gött!
 
 
 

tisdag 25 september 2012

Tre dagar i september

25e september. Höst.
Så var det snart oktober, jaha dags att köpa julklappar? Septembers snabbhet har varit kriminell. Det har varit några regniga dagar med solen som blyg gäst. Tre lediga dagar, blandad kompott.

Fredag 
Regnet öste ned och idag hade vi ledig dag jag och barnen. Väntar på att det ska sluta regna så vi kan ge oss ut. Men det avstannar inte och vi håller på att gå varandra på nerverna. Väntan klär ingen av oss. 
Vi ska hämta bilen på verkstaden så vi får snällt ta på oss regnkläderna och börja traska, men vi har glömt O´s regnisar på dagis. O överlycklig som slipper.

Den 2 km långa vägen känns helt plötslig oändlig, mitt paraply går sönder, jag blir lite mer blöt. Går förbi "Max", som en räddande ängel. Blöta, hungriga och trötta slår vi oss ned på restaurangen. Barnen ska givetvis ha flaggor med sig därifrån. Mammans förklaring om regn och pappersflaggor vill inte lyssnas på. Två glada barn transformeras till två oglada barn när de blöta kläderna ska på, ut i regnet, den ena flaggan håller knappt i fem minuter. Nu två oglada barn varav en utan flagga.

När vi ser vår bil är vi alla glada, mest glad blev jag som fick betala 1000:- mindre en beräknat. Nu är vi alla glada igen. Vi tar den nybesiktade Forden till finaste morfar.

Hälsar på gräsänklingen vars fru är på rehabilitering. De har åldrats. Liksom september, alldeles för fort.
Vi har med oss alldeles för mycket fikabröd, äter upp allting. Barnen är så trötta, ligger på golvet och fyller på sig med socker och har det gott. Spelar på det ostämda pianot. Tur att morfars hörapparat var sönder för hujeda mig vilket liv.

Vi tar med oss nyskördade morfarsgurkor, de finaste och godaste du kan äta, hem. De har odlats och pysslats om med sådan jävlaranamma. Plockar sedan i de vildvuxna rabatterna en bukett att ta med hem. 
Dagens sjukaste!!
Så har jag fixat barret på salong! Hösten blir lite roligare då.
Lördag
Sovmorgon. Ja lite iallafall. Skövdetur står på schemat. Besök till barnens farmor och massfika hos gammelfarmor. Vi hinner med ett besök till Erikshjälpen, 15 minuter till godo. Och vi får äntligen napp på en sekretär, som vi letat. Sliten, söndriga delar, ingrodd i rökdoft, 150:- - som hittat. Men med lite kärlek blir det nog bra. Två tavlor och en lampa till O blev det med.
Regnet fortsätter ösa ned, tar en kort tur i skogen, finns ju inga dåliga kläder.
Sen en lugn kväll med vin och bara skräp på TVn. 
Nu vankas det kallare väder. Min lilla meteorolog!

Söndag
Jag och maken får sovmorgon. Vaknar båda med halsont, J trött efter en febernatt. Trotsar tröttheten för skoshopping till barnen, sommarskorna får ha gjort sitt.
Sen vankas det plommonpaj. Gott gott. Testa vettja: (fanns massor av olika recept när jag googlade så det blir till att testa fler framöver.

Till pajskalet:
150 g smör
1 dl socker
3 dl vetemjöl
1tsk bakpulver

Till fyllningen:
ca 10 plommon
100 g mandelmassa
75 g rumsvarmt smör
2 stora ägg
1 1/2 msk vetemjöl
1 tsk vaniljsocker

Sen:
Smält smöret och blanda ihop alla ingredienserna till pajskalet i en bunke.
Tryck ut degen i en pajform.
Förgrädda i ca 10 min mitt i ugnen på 200 grader.
Fyllningen:
Dela och kärna ur plommonen
Riv mandelmassan och rör den med smöret.
Tillsätt ett ägg i taget under omrörning.
Blanda ner mjölet och vaniljsockret.
Bred ut mandelsmeten i pajskalet.
Tryck ner de delade plommonen i fyllningen. Plommon ska fylla hela formen, lägg dom tätt.

Grädda mitt i ugnen ca 25 min.
Servera med vaniljvisp eller vaniljglass.
Jag hade för lite plommon, lägg på mer!



söndag 16 september 2012

Värmland i mitt hjärta.

Idag för en vecka sedan.
Nyhemkommen från huset i Värmland. Det var stängning inför hösten/vintern av huset som spelar en stor roll i min barndom, som ger barndomen ett romatiskt skimmer. Nynnar "ack Värmeland du sköna, du härliga land", så starkt.
Skogen, ån som rinner bredvid, grannens tupp som galer, tiden som stannar, utedass, lugnet med stort L, turer i skogen på jakt efter svamp... 

Sen var barnen mycket trötta efter en fullspäckad vecka, så om vi laddade batterierna är väl lite tveksamt, men härligt var det. Ja det är svårt att kombinera alla intryck, fullt ös medvetslös, rutiner som faller samman med pigga allerta familjemedlemmar.
Men många fina stunder blev det, men det där romantiska är väl inte alltid där, det som man såg med sina ögon som barn. Nu längtar vi till våren då kan vi åka igen. Ack värmeland...
Jag hade med mig kameran med planer på en helg fylld med fotande. Tog två kort sen dog kameran (sååå jag ju)... Tur att maken har mobil, jag är fortfarande utan, så det blev några bildbevis.
Två barn som hjälper till att diska, men det är ju lite roligare att diska ute också.
 
"Jag ska bada!" och så blev det, två nakenfisar i inte allt för skönt vatten.

tisdag 4 september 2012

Hur svårt kan det va??

Okej, klockan är snart 23. Mellan 17-20 var jag så trött så jag inte visste hur jag skulle hålla mig vaken, typ en av den obehagligaste känslorna som finns. Köket såg ut som ett efter-maten-bombnedslag och tvätt som legat i två dagar hade tagit över sovrummet. Tanken på att ta tag i det var som att, ja kommer inte på nåt, men det låg lååångt borta.
 
Men nu då, klockan är 23 och jag ska upp 6.30 imorgon, superpigg och noll motivation till att lägga mig. Hmm.. hur fungerar detta? Är jag normal, sämst karaktär i hela världen? För mig är att lägga mig att förlora, erkänna sig besegrad. Hur trist som helst, jag menar man kan ju missa nåt.
 
Efter nattningen blev det ett välbehövligt bad med barnens Rory Racerbil-bubbelskum och Project Runaway på datorn belägrad på toaletten. Badkar fullt med barnens leksaker och ett badrum med en överfull blöjhink, kan det bli lyxigare??
 
Nu väntar en ny dag, och jag SKA lägga mig tidigt då...
 

Härligt med barn! Härligt med systrar tycker O?

måndag 3 september 2012

Halvätna oliver, trötta barn och klädd i poncho

Bläcksvart. Ute och i hjärnan. Trött, är bara förnamnet, efter en ledig dag. Barnen har varit trötta idag, mest S som inte vetat vart hon ska ta vägen, somnade strax efter 19. Växlingarna har varit många och med korta intervaller. S väckte mig idag med uddaste andedräkten och oljiga fingrar. Tösen hade tagit för sig ur kylskåpet och hittat en burk oliver. Tuggat på kanske 15 stycken, lämnat spår överallt, och lagt tillbaka några halvätna i burken. Blir till att sätta lås på kylen snart. Kul nu, då, inte lika.

Fullt ös hela dagen med häng på gården med massor av barn och skinande sol. Tog en tur till IKEA för lunch, det kunde gått hur som med tanke på hur fm såg ut men blev en riktig fullträff.

Ikväll tog jag min trötta kropp i kragen och tog en promenad, hade med mig kameran, blir lite roligare då. Tog strandpromenaden in till stan, möte med en kvinna som utbrast exalterat "åh jag undra vad som kom gående mot mig, vad du har på dig? Du är så fin." Haha, klädd i skönaste, inte lika snygga ponchon och med håret på ända. Urgulligt. Dagens ros till tanten med pudeln. Sen möten med söta turistande japaner/kineser, att jag aldrig lär mig. Solen som går ned och värkande ben, kan ju inte bli bättre.
Detalj från sandlådan


Vättern

Nu nybakat bröd, alldeles för sent. Mums! Imorgon upp vid 06.. jippi!

söndag 2 september 2012

Vecka 35

Livet från Annas sida vecka 35.  Oerhörd spännande. Ni vet, går till affären, glömmer något och måste gå tillbaka. Jobbar, kommer hem och halvsover gående. Underbart sensommarväder, sen plötsligt regn och 4 grader på morgonen. Vad ska vi äta till middag? Kanske något nytt spännande nyttigt recept som barnen kommer stormälska. Äsch vi kör på pannkakor igen, tredje dagen i rad. Ni vet, livet som arbetande småbarnsmamma blir inte alltid mer spännande än så.

Har jobbat tisdag till söndag, andra helgen i rad så nu ser jag fram emot en lugnare arbetsvecka med mer tid med mig själv, maken och tokarna.

I onsdags började O simskolan. Jag jobbade så J var där med barnen. Det började inte så bra men blev ett riktigt Hollywoodslut, ni vet när alla ställer sig upp och klappar händerna... typ. I bassängen hade de börjat på en gång och de skulle doppa huvudet, Olles mardröm. Men efter om och men så doppade han huvudet. Och stolt som en tupp började planerna på ett besök till badhuset till helgen för att träna.

S har blivit så bestämd och det är bara jag som får ge henne välling och natta henne. Bara J visar sig med välling blir hon sjövild, inte så lyckat med två sovnätter på jobbet. Men har man världens bästa mamma så...

I lördags var vi i badhuset och lyckligare ungar får man leta efter. O som först inte vågade åka rutschkana i barnbassängen, ville så gärna men panikslagen när han skulle försöka, åkte sedan helt själv om och om igen. S dock åkte själv första försöket och under vattnet, men lika glad (galen) för det ändå.

Idag har varit en trött dag, med besök till IKEA tillsammans med resten av Jönköping (PANIIIK), sen bara softat hemma.

På balkongen blommar äntligen mina pelargoner för fullt, och mina små egna odlingar ser ju riktigt feta ut. Sen resten är helhalvdött, inga bildbevis. Gröna fingar, nä, pelargonerfingrar mer.

Nu bingen. Och vecka 36 om 60 minuter. Spännande!!

tisdag 28 augusti 2012

Ofrivillig bloggpaus

Jag är tillbaka till 80-talet. Lever för tillfället utan någon mobiltelefon (min iPhöne verkar ha gått i ide) och livet genom linsen har ofrivilligt förändrats. Jag trodde jag kände mig okej men att inte kunna fotografera vardagen lättillgängligt är lite som att förlora mig själv. 

Annars är det så skönt att vara utan telefon och att ständigt vara beroende av en telefon, alltid vara nårbar och bara med ett fingerdrag få alla svar man vill ha, behöver inte ens tänka utan får svar på tre röda. Och det tar energi och tid från barnen, det är bara att vara ärlig för det gör det. Så det känns oerhört skönt och absolut supernyttigt, lever mer i nuet. Så det får 5 plus!

Men jag uttrycker mig med mina fotografier, och jag har ett stort behov av att uttrycka mig, och det börjar knaka inombords. Blogga utan bilder är som att måla med bara svart, så tills vidare får jag ta bilder med stora kameran men det betyder ju mindre skrivande här. Det blir 5 minus. 

Så nu ska den lille in på lagning, får kösta vad det kösta vill. Tror dock det kan gå på försäkringen där jag lagade min mobil då jag tror det kan ha hänt något då.. hoppas hoppas, snålare person får du leta efter.

Ill be back...

Eftersom jag inte har några aktuella bilder får det blir på temat: tillbaka till 80-talet (fast det verkar lite 70-tal p.g.a mina hippies till föräldrar:)

tisdag 14 augusti 2012

God natt.

Efter en lång ledig dag är det dags att knyta sig.

Med besök från Gotland av en efterlängtad farfar, hängdes det på skatepark och jag fick sen lite barnvakt och drog på loppis en stund. Fynden uteblev.

Barnen har varit så trötta så läggningen startades redan vid 18:30. Efter flera utbrott och en aktiv dag är nu även jag halvdöd. Skriken har gjort hål i huvudet.

Dagen som jag skulle börja ta kvällspromenader så mörk ut när jag däckade på soffan. Men när kylskåpet stod tom från fil, vilket är en dödssynd i detta hushåll, väcktes den trötta ihåliga mamman till liv.

Och det blev en kvällspromenad vid Vättern. Hålen som bortblåsta. Och kylskåpets hål fylldes med två liter fil. Lycka är att promenera vid vattnet. Fint som snus (fast jag blir grön av snus).

Imorgon fortsätter livet som arbetande kvinna.

Nu knyter jag. Natti!

söndag 5 augusti 2012

Passa-på-semester

Med längtan i bröstet och första arbetsveckan efter semestern i ryggen satte jag mig i Forden och drog kosan mot Skövde och älskade ongar och maken min.

Då J fortfarande hade semester ville vi utnyttja semestern och sommaren så länge vi kunde.
Då vi har farit runt hela semestern var vi ju tvungna att fortsätta på den vägen. En sak hade vi inte hunnit med och det var vår, tredje året i rad, efterlängtade tradition att campa i Karlsborg. Måste vara Sveriges mysigaste camping. O och S var sådär barnlyckliga över att sova i tält och njöt av Foppa-toffel-livet.

Vi badade (vi med citationstecken) i Bottensjön som ligger 3 meter från tältet, spelade minigolf, kollade in Göta Kanal och barnen käkade godis i tältet, var väldigt viktigt att det skulle mumsas just i tältet.

Det blev en knölig natt men ändå några timmars sömn, barn som vaknade för tidigt och vid nedpackningen, en galet otröstlig O som inte fick packa ned tältet på sitt omständiga sätt. Precis som det ska vara!

Nu ska det bli såå skönt med sängen. Imorgon börjar det.

Lite för kallt för bad, men resten av familjen var modiga (20 grader dock men så blåsigt!)
 
 
Får aldrig nog av vackra Bottensjön
Minigolfaren Olle. Han ska alltid spela mini-golf när vi campar. sen måste man ju testa alla banor OCH klara dom! Även om de kräver 20 slag. PS: han vann!
Kan vi inte gå till tältet snart, lördagsgodis hägrar.
Sen måste man ju läsa "Se och hör" när man ska sova på camping, intressanta artiklar. Denna om Thorleif när han har kräftskiva t.ex.

Ensamma mamman

Nu börjar allvaret.

Imorgon börjar barnen höstterminen efter sju veckors ledighet. O på ny avdelning och S med nya kompisar. Maken avslutar sin semester och jag går in i min andra vecka av jobb. Händer mycket, så trötthet och spänning väntar i veckan.

I onsdags åkte J till Skövde med le kidz och jag lämnades ensam hemma. Såg fram emot shopping och mammamöjs på stan, garderobsrensning och förrådfix. All den mentala planering. Men icke. Var såå trött och hade en sjuklig längtan efter barnen. Som luften på punkterat däck. PANG! Men tillfälle att sova och kolla massor av avsnitt av "Project runaway" är inte fy skam det heller.

Andra ensamma dagen räddades av en planerad tur med grannen för tyginköp och ett spontanbesök av semesterglada vänner. Vin, restaurangbesök och strosande på Vätterstranden.

Sen. Äntligen fredag och återseende. Lycka!

Men visst är det konstigt? För bara efter någon dag börjar den mentala planeringen efter ensamtid igen. 
Men läxan är, ensamtid är bäst i lagom portion utan krav och för mycket mental planering. 

Fick värsta fina tantboken



 

Så får vi se hur det här projektet blir, rättare sagt NÄR.